Statistiken glömmer man, men sången lever evigt.
En ny bok av Johan Bäckman
Henrik Arnstads kritik i mars 2006 mot finsk glömskan om folkmordet i Karelen fick ett grymt svar. Motståndarna påpekade att detta var inget som Finnland har glömt, det avhandlats redan 1982 av Antti Laine. Idag får vi läsa nästa steget i striden. Johan Bäckman, docent i juridik vid Helsingfors universitet, har skrivit en bok som handlar Bronssoldaten I Tallin.
I denna bok skriver Bäckman att Laine har inte avslöjat, utan sökt förringa folkmordet i Karelen. Han har hittat på förklaringar; att höga dödligheten i koncentrationsläger berodde på orderstrukturen och tyskarnas dålig krigslycka, att Laine anser att karelska "hälsoläger" inte kan jämföras med tyska förintelseläger.
Bäckman hämtar stöd hos historiker, överste Helge Seppälä, som själv var lägervakt i Petrozavodsk. Statistiken är inte Bäckmans främsta vapen utan sången, som från ena sidan skapar upplevelser om förintelsen och från andra sidan klargör sammanhanget mellan finska dödsläger i Östkarelen och Bronssoldaten i Tallin..
Johan Bäckman började att med Bulgakov som förebild klargöra och attackera finska förhållanden till Ryssland. Boken "Saatana saapuu Helsinkiin 2006"(Bulgakovs bok i finska heter "Djävulen kommer till Moskva") beskrev rysshatet inom den finska kultureliten. Boken om Bronssoldaten går djupare. Folkets fascismen i Estland och i Finland öppnas med bäckmanska stil. Prosa och poesi varvas med tidningscitat och egna upplevelser.
Bäckmans böcker, saknar en handling, men inte syfte. Den tidigare boken var en uppgörelse med en riksdagsledamot som utnyttjade mordet på Anna Politkovskajas i sin valkampanj. Den nya boken är en uppgörelse med Finlands och Estlands historia under de senaste 75 åren. Bäckman visar hur två länders fascism är det samma i tid och rum. Inget har ändrats sedan 1930-talet. Samma racistiska rysshat dominerar i dessa två länder, vilket framgår vid hanteringen av Bronssoldaten.
En gemensam nämnare i böckerna aggressiv hantering av monopoltidningen Helsingin Sanomat. Det nya är att Bäckman gör även släktforskning bland ägarfamiljen för att få fram orsaken till ryskskräcken i monopoltidningen.
Vad är detta i det konkreta? Bäckmans analys om Väinö Linnas roman Okänd soldat har kritiserats i Finland.
Vilken verkan Linnas bok gör för hos miljoner finska läsare? Enligt Bäckman basen till den finska enigheten i kriget var andlig tomhet. Väinö Linnas roman är den bästa medicinen mot finska traumat. Den fyller tomrummet med ofarligt material, krigets orsak, finska fascismen avslöjas inte. Bokens popularitet bygger inte på det som Linna skriver utan det som INTE står i boken. Linna stal våran moral och därför bör han vara den nionde krigsbrytare, förtydligar Bäckman.
Enligt honom Okänd Soldat döljer att Finland och Tyskland hade en strategiskt förbund. I Linnas bok finns bara anfall, ställningskrig och retur. Det sägs inget om krigets orsak eller slutfacit.
Arnstadt har hittat ett ställe i Linnas bok där en officierade säger: Vårt öde är sammanlänkat med Tysklands. Arnstad stöder sig på denna citat hos Linna när han ska redogöra för Finlands position i kriget. Bäckman ser saken precis tvärtom; Linnas bok som helhet, och betraktad i det sammanhanget som den kom ut, döljer just detta, trots vad en officerare säger.
Jag skulle ta ett annat exempel. Linna skickar hjältar på besök hos damerna i Petrozavods. Vera dansar oskyldigt till dem och sedan går de snällt hem. I verkligheten våldtogs ryska kvinnor av finska soldater. Här Linna döljer den brutala sanningen. Idag beskrivs ryska soldaters illdåd gång på gång, men tyskarnas eller finska soldaters brutalitet hittar jag bara i Bäckmans bok. Tyskarna våldtog i fältbordeller, men finska soldater individuellt.
Import av offer för förintelseindustrin
I Estland tog judarna snabbt slut. Redan i Januari -42 kunde nazi-kongressen i Wannsee bokföra Estland som det första landet som var "Judenfrei". Bäckman berättar att estniska bödlar blev inte arbetslösa, nya offer importerades bl.a. från Finland. Han skriver inte mycket om andra offren i Estland. På ett ställe finns uppgiften att 2.000 var judar av de 12.000 som dödades i en aktion
Bäckman undrar i boken "Saatana saapuu Helsinkiin" att i Finland demonstrationerna för mordet på Anna Politkovskaja var så stora, fast internationella intressen var sval. Samma för upprepas om Bronssoldaten. Han får en förklaring av Ryska historikern Jelena Senjavskaja, som menar att små nationer, som har förlorat i krig och dessutom varit i ihop med Nazityskland, har inte krafter att erkänna sina synder.
Seppo Isotalo
Tilaa Pronssisoturi-kirja erikoishintaan 20e (sis. pk) osoitteesta pronssisoturi@gmail.com!
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti