Svar till HBL

Min nya bok "Pronssisoturi - Viron patsaskiistan tausta ja sisältö" (Tarbeinfo 2008) har fått samtliga finska och estniska personer – bl.a. Henrik Lax, Anna Rotkirch, Stefan Brunow, Mikael Enckell, Lasse Lehtinen, Sofi Oksanen och Ben Zyskowicz – att underteckna ett "öppet brev", där det krävs undervisningsförbud för mig på HU. Den enda motiveringen för kravet är att boken är kritiskt inställd mot Estland. Enligt dem, finns det endast en "rätt" tolkning gällande Estland och dess historiska bakgrund. Avvikande åsikter skall förbjudas och de som yttrar sig om saken får avgå från sin post.

  

Under hela HU:s historia, har det inte skett ett liknande angrepp såväl mot yttrande- och åsiktsfriheten som mot universitetets autonomi. Lehtinen och Lax borde stöda demokratin och yttrandefriheten i europarlamentet, men av någon orsak stöder de istället Estlands apartheid-politik och begränsandet av åsiktsfriheten. Vem företräder de egentligen?

  

Även PEN-klubbens ordförande Jukka Mallinen har undertecknat detta "öppna brev", vars syfte är att begränsa min yttrandefrihet samt att förhindra mitt arbete på grund av mina politiska åsikter. Hur ställer sig den internationella PEN till detta? I PEN-klubbens stadgar "förbinder sig medlemmarna att motarbeta varje slag av inskränkning av yttrandefriheten i det land och samhälle där de verkar". Brevet har undertecknats även av PEN-klubbens medlem Sofi Oksanen, som nyligen anklagade Finlands huvudkonsulat i St.Petersbug för censur med sina dikter.

  

Jag förundrar mig över den obefintliga historiska kunskap som finländska samt estniska skribenter och politiker uppvisar. Det är ett vetenskapligt faktum, att Sovjetunionen inte ockuperade Estland. På hösten 1939 förflyttades den Röda arméns trupper till Estland på basen av bilaterala avtal. Den estniska armén nedrustades inte, och ingen ville heller försvara Konstantin Päts diktatur. Detta har konstaterats av flere historiker, såsom Osmo Hyytiä, Martti Turtola och Magnus Ilmjärv, samt av den erfarne korrespondenten Leena Hietanen. Den Röda armén kunde inte ockupera Estland under hösten 1944, eftersom det inte längre fanns ett Estland. Detta avlägsnar trots allt inte det faktum, att det sovjetiska regimet gjorde brott mot mänskligheten såväl i Estland som på andra håll. Ryssarna var de som led mest.

 

Den estniska apartheid-regeringen använder "ockupationsmyten" som vapen mot ryssarna. Syftet är att förorsaka skuldkänslor och att stämpla dem som "kolonisatörer". Med hjälp av ockupationsmyten försvagar man ryssarnas ekonomiska, politiska och kulturella ställning i Estland, genom att bl.a. beröva dem medborgarskap och rösträtt. Meningen med apartheid-politiken är att förvränga den ryska bakgrunden till en enbart kriminell och våldsam "ockupation". I verkligheten har ryssarna en lång historisk bakgrund i Estland och ett antal släkter har bebott landet i århundraden. Journalisten Leena Hietanen har rätt i påståendet om att ockupationsmyten är hets mot en folkgrupp. Det är fråga om politiskt förtryck och hets till rasistiskt hat. Det kunde även bedömas som ett brott att tala om Estlands "sovjetockupation" i Finland.

 

Detta "öppna brev" som begränsar såväl åsikts- som den vetenskapliga friheten, har skrivits av den i Finland bosatta politikern Iivi Masso, som även är kandidat i kommunalvalet. Hans uppgift verkar vara att sprida Estlands apartheid-politik till Finland. Detta gäller också Imbi Paju, som även undertecknat brevet, som i likhet med Sofi Oksanen försöker i sina böcker göra ockupationsmyten till ett slags socialpornografi. Jag vill ändå inte tysta ner dem, eftersom de har yttrande- och åsiktsfrihet. Jag undrar trots allt, varför Estlands president Toomas Hendrik Ilves har skrivit förord till Pajus bok och varför Paju tillsammans med Estlands ambassadör Merle Pajula författar russofobiska texter till finska tidningar. Vill Estland göra ett apartheid-samhälle även av Finland? Man får inte glömma bort, att den ryskatalande minoriteten i Finland snart är större än den finlandssvenska.

 

Jag är vårt universitet väldigt tacksam för, att med stödjandet av min åsiktsfrihet har den finländska demokratin förstärkts. Jag hoppas att Estlands ambassadör i Finland, Merle Pajula, förstår att Finland aldrig kommer att bli ett apartheid-samhälle. Människor som älskar demokrati och frihet får aldrig glömma, hur Estland förtrycker den ryska befolkningen i landet.

 

Johan Bäckman

Docent

Helsingfors universitet

1.10.2008

HBL: "Sovjetiska befriare skändas"

HBL 30.9.2008 http://hbl.fi/text/inrikes/2008/9/30/w18397.php

Rasister och gravskändare. Det är ord som forskaren Johan Bäckman tar till när han går till angrepp mot Estland, enligt honom en apartheidstat som inte har någon framtid i det moderna Europa.

Forskaren Johan Bäckmans bok "Pronssisoturi" har debatterats i veckor i Estland. När han nu kallar till presskonferens i Helsingfors är det inte bara boken och uppståndelsen kring den han vill tala om. Han verkar själv gilla att provocera, men det öppna brev i vilket hans lämplighet att undervisa i estnisk rättspolitik vid Helsingfors universitet ifrågasätts ser han som en provokation mot den finländska undervisnings- och åsiktsfriheten. 

 

– Det är helt unikt. Aldrig tidigare, inte ens under sovjettiden, har man på ett så grovt och fientligt sätt angripit den akademiska friheten.

 

Ingen åsiktsfrihet

Bäckman är nöjd med att ledningen för Helsingfors universitet inte har gett efter utan tänker låta honom undervisa. Han påpekar att huvudarkitekterna bakom brevet är från Estland.

 

– Där finns ju ingen åsiktsfrihet. Man använder den här taktiken mot dem som har fel åsikt, hotar och sprider lögner.

 

Bäckman berättar att han efter att boken kommit ut har fått många hotfulla telefonsamtal, e-postmeddelanden och brev. Han poängterar att det inte är esterna han vill åt, det är den estniska staten som saknar existensberättigande.

 

– Det är fråga om en apartheiddiktatur som bildats för att främja det estinska språket och den estniska kulturen. Landet borde aldrig ha godkänts som medlem i EU.

 

De estniska makthavarnas behandling av den ryska minoriteten är enligt Bäckman rasistisk. Lågvattenmärket sattes när minnesmärket i Tallinn över stupade sovjetsoldater utplånades. Så som det hela gick till var det en klen tröst att bronsstayn restes på ett annat ställe.

 

– Det var rena gravskändningen. Man spred illvilliga lögner om de stupade och kvarlevorna av en av dem har man tappat bort.

 

Bäckman är bekymrad över att den estniska intelligentian tiger.

– De enda ljuspunkten är Jaan Kaplinski. Han har tagit avstånd från den frånstötande russofobin som breder ut sig. 

 

I Bäckmans bok ifrågasätts den estniska nyare historieskrivningen i grunden. Estland var enligt honom aldrig ockuperat, sovjettrupperna befriade ju landet från det nazistiska Tyskland. 

MARIANNE LYDÉN